Är hemma i Stockholm en dag mellan Milano och Paris. Och här är det ju vårväder idag. Glassväder! Det blev inte mycket av den vintern. Jag är inte ens skidsugen och jag som ALLTID åker skidor på påsken. Men inte i år. I Milano var det grått, dimmigt och trist. Fast de kan ju kläder. För alla väder. I Paris säger de att det blåser mycket kallt. Vädret är helt upp och ner nu. Konversationen med andra inköparen världen runt har rört sig en hel del kring klimatet och hur man anpassar inköpen efter det osäkra vädret. Det MÅSTE vi tänka på nu och framöver. Flexibla plagg. Lätta och luftiga. Inget för tungt och varmt. Kanske en kofta som jacka?! Utmaningen blir att hitta rätt ytterplagg. Många varuhus lyfter ut ytterplaggen från huvudkollektionerna och säljer dem endast separat i en egen avdelning där man mixar märken och stilar. För att många kunder vill inte alls se ytterplagg när de letar efter annat. Många mindre butiker slutar köpa ytterplagg helt och hållet. Fast vi bor ju i Sverige och här KAN bli kallt. Om vi skall prata ytterplagg vår 2008 så är jag i alla fall fortfarande sugen på den ultimata skinnjackan. Tror att jag vill ha en ljusbrun i vår och möjligen en konjaksfärgad till hösten. Vi får in snygga från nya märket Mike & Chris i nästa vecka. Och så kommer Helmut Lang med en ursnygg beigenude variant. En cool skinnjacka och ett par nya utställda jeans och jag kan visa mig på stan igen. Nu när det är vårväder. Som på beställning kommer även glasstoppen nedan in till Mrs H från See by Chloe i nästa vecka.
Nu har jag snabbspolat och småtittat på valda delar av nattens inspelade Oscarsgala. Klänningsmässigt så kändes galan lite “fattig” i år. Många kändisar saknades naturligtvis.
Jag kan inte direkt säga att jag har någon solklar favorit. Även om jag alltid uppskattar Cameron Diaz val. Hon var såklart snygg i sin blekrosa Christian Dior. Fast jag har sett ungefär den modellen på henne förrut. Stort plus för den coola hårtofsen dock. Busar till det en smula. På något vis gillade jag också den här guldglitterblåsan som en för mig okänd kvinna bar. Bekräftad bulle i ugnen här. Det var väl därför Nicole var så lågmäld denna gång. Amy Edwards var elegant i Proenza Schouler. Jag älskar den djupa smaragdgröna färgen men den såg lite höstig ut. Nu är det vår! Då får man ju säga att de röda klänningarna lyste upp i tillvaron. Bäst lyckades Katherine Heigl i Escada. Hon är som gjord för den klänningen och färgen. Eller hur?! Det var faktiskt den enda enaxelklänningen jag gillade. Förstår inte varför alla envisades med att köra den i år?!
När man får se klänningarna i rörelse med skådisarna så ändrar man också lätt uppfattning. Det som inte gör sig på bild kan funka i verkliga livet. Så var fallet med många av kvällens svarta nummer, speciellt Jennifer Garners Oscar de la Renta. Den var underbar! Och samma sak med Marion Cotillards Gaultier. Den där passande sjöjungfruklänningen var en hit live. Sedan måste jag ge en eloge till Tilda Swinton. Att hon vågade en udda look som helt klart tog fram hennes personlighet och talang, utan att på något sätt vara snyggt. Grattis!
Kvällen överraskning stod alla de stiliga männen för. De har ÄNTLIGEN förstått att det är snyggare med en nätt kostym än med en som är en storlek för stor (som annars är en tumregel i USA). Ingen har väl brytt sig om kostymrapportering förr, men nu är det dags. Här har vi en snygg variant och här en annan. George är alltid snygg i sin. Viggo var cool i sin längre och här är en kort intressant Prada på en av mina absoluta favoriter, Javier Bardem. My man! Såg ni förresten Javiers mamma? Svart tankklänning med scarf och massor (och då menar jag massor) av stora silverrringar, breda silverarmband och tunna silverhalsband ihopgyttrade tillsammans. Hur coolt som helst. Till och med gubbarna vågade snävt (kanske för snävt?!). Vår kompis Colin Farrell blev nog kvar för länge i Västindien. Han glömde klippa håret och raka sig. Och inte hann han lägga upp kostymens byxben heller (jag sa ju att han var kort). Det är hans stil. Jag vet. Han är het!
Det som inte riktigt funkade. Helglansig kostym (smoking) klär inte ens Sean Combs i. Lite för brett slag här. Dammig gråbrun färg i Armani. Johnny Depp skall ju alltid vara så vintage. Brun läderkant på sammetskostym till bruna mockaskor från Lacroix? Funkade faktiskt, för det var ju Daniel Day Lewis. Grattis till honom också! Det här var ju riktigt kul!
Filmerna då?! Jag hade hoppats på pris för gripande “Atonement” som jag såg på flyget hem från USA. Höll mig för gråt under hela filmen. Det gjorde ont. Nu måste jag alltså se “No Country for Old Men“. Får lägga in en beställning för den kommer på DVD 11 mars och nu har jag slutat att gå på bio. Nästan.
Nu är jag äntligen “back in business”. Ledsen att jag inte har hört av mig förr men mina smekmånadsminnen hör nog inte hemma i den här bloggen. Underbart har det i alla fall varit. Jag är utvilad. Fast jetlagen är jobbig. Jag var lugn till jag insåg allt som måste göras och redas ut på jobbet. Glädjen finns dock kvar.
På tal om glädje. New York fashion week var amazing. Det är som att amerikanerna anstränger sig extra nu när ekonomin är så osäker. De unga designerna som övervägande hejar på Obama ser äntligen hoppfullt på framtiden. Vi på Mrs H är SÅ GLADA över att få representera tre av de bästa nya märkena from over there; Herve Leger, Proenza Schouler och Alexander Wang. Jag skall presentera dem mer utförligt framöver.
Nu är jag bara så glad över att få vara hemma! Och få sova i egen låda (som vi brukar säga).
Apropå trevliga märkliga möten. Gick en strandpromenad i morse och satte mig på en sten för att filosofera och drömma mig bort i det turkosa havet. Då kom det två små strandpipare gåendes mot mig och satte sig på stenen brevid. Där satt vi mer än en timme och småpratade med varandra. Det slutade med att fåglarna lade sig och kurade ihop sig på stenen. Efter ett tag kom ytterligare en polare till dem och han spatserade brevid mina fötter för fullt. Någon timma senare landade en helvit häger nedanför min strandstol för att sedan gå förbi och hälsa. Dessutom såg vi en superliten kolibri eller Woodstar för första gången surra runt en blomma som en insekt. Nu är i alla fall jag ett fågelfan! Som om det inte vore nog så fick J senare tillfälle att prata med skådespelaren Colin Farrell på stranden. Så trevlig och snygg som sjutton. Han var ganska kort och inte alls speciellt muskulös. Som folk är mest. Trevliga märkliga möten som gjorde vår dag!
PS. Jag tror jag stannar här. Men ni glömmer väl inte bort att besöka Mrs H ändå. Jag antar att våren kommit för fullt i butiken och jag missar alla godbitar. Nåväl.
Jag måste bara få dela med mig av ett oförglömligt ögonblick. Nej, jag har inte hunnit gifta mig än. Men när vi anlände till vår Västindiska ö så möttes vi av två gigantiska knölvalar just utanför resortet som vinkade hej med stjärtarna till oss och blåste ut vatten som fontäner. Knölvalarna migrerar förbi här under den här perioden och har man tur så kan man få se dem.
Det kan låta löjligt men jag ser det som ännu ett tecken på att J och jag skall vara tillsammans resten av livet. När vi nyss hade träffats och var på vår första utlandsresa tillsammans till Malaysia på den tiden i början av 90-talet då turismen inte var så utbredd där, så hade vi en liknande upplevelse. Första kvällen på den enda lyxiga hotellet på östkusten så fick vi höra talas om att man kunde åka lastbil genom djungeln till ett lokalt diskotek så det bestämde vi oss för att göra. Det var kolsvart och i strålkastarljuset av lastbilen fick vi se två svarta pumor gå sida vid sida över vägen. Då kändes det som om pumaparet var en symbol för oss. Nu har historien upprepat sig. Djur och naturupplevelser är fantastiska!
Nu drar jag på turné. Känns det som. En dag i Köpenhamn, lite modevecka i New York, följt av 4 dagars festande i Miami, sedan bröllop på en strand i Västindien, smekmånad och så tillbaka för några dagars jobb i New York. Jag vet ärligen inte hur jag ska få ihop packningen. Brudklänningen och smokingen plus ringarna är det enda som med säkerhet ska med. Och ett friskt humör. Jag hör av mig efter vägen.
Kollar in nästa säsongs mode från NY på www.style.com och upptäcker att det tydligen är ok att ha trasiga strumpbyxor i höst. På Alexander Wangs tuffa visning hade både den ena maskan och den andra gått i de tunna svarta stumbyxorna. Kanske har de också insett att det inte är någon idé att ens försöka. Förr eller senare pajar strumpisarna när man partajar och dansar. Eller när man gör iordning sig för det. Hörde att det var rena rama nattklubbs-stämningen på visningen nämligen.
Tack ELLE för en trevlig modegala och en generös fest igår! Jag själv var lite stirrig. Fick en fläck mitt på min chockrosa stela klänning direkt jag anlände till galan och kunde liksom inte riktigt släppa fläcken på hela kvällen. Typiskt mig. Strumpbyxorna höll. Nåväl.
Bäst klädda var (som vanligt): Sofi Fahrman i gult fodral och Cia Jansson i gult och blommigt Dries van Noten. En frisk fläkt i det svarta svenska galahavet.
Bästa pristagare: Sandra Backlund. Hon är verkligen så söt och ödmjuk och passar i svart! Jonas Åkerlund. Coolt filmklipp från Hollywood Hills!
Sämsta pristagare: Marina Schiptjenko. När har hon varit bäst klädd av eget huvud? Typ aldrig. Jag hade hellre sett att en annan Marina nämligen Marina Kereklidou skulle ha fått priset som bäst klädda. Hon är ALLTID snyggt klädd. Och nu var hon också snygg i håret!
Hur många strumpbyxor kan man paja när man håller på att göra iordning sig till ELLE galan? Först sprack mina spetsstrumpbyxor i grenen, sedan gick det en maska i mina nya fina 20 den från Wolford och nu har jag pajat ett par från Åhlens också. Det här med att strumpbyxorna har blivit tunnare har sina avigsidor. Nu drar jag på mig mitt sista par från Åhlens och så är det nog bäst att jag packar ner ett par i handväskan. Det får bli en strumpbyxa med små svarta hjärtan på. Det är de enda tunna jag har kvar. Skit också. Killar har det lätt.
Känner mig otroligt trött och trög. Väderhuvudvärk dessutom. En glad överraskning är att jag just har fått en välbehövd klippning och toning av min favoritfrisörska Nicola på Twisted. Det gjorde min dag! Ikväll är det dessutom ELLE gala och jag har letat efter inspiration. Så här bara två timmar före. Det blir färgstarkt men inga volanger tack. Söta Kate Hudson passar dock i bägge.
